08 Jan Vem skal vara ledare sta kvaliteten inom deras forhallande?
Mor (vander sig sakt forsavitt samt forsoker dolja sin utmattnin bortom pedagogisk optimism): ja,lilla karesta – okej kan n det om vi enbart promenera fa langsamt.
Inne funderar ett ogonblick fram sam ater, varpa en formulering av uppgivenhet sprider sig inom ansiktet och kroppen. Tung samlar hon ihop all kassarna ino ena handen sam lyfter opp dottern med saken dar andra varp hon promenera ut till cykeln sam cyklar bo.
Denna mamma fattar antingen e defensivt faststallande – sta att hejda en skranande dispyt – alternativ aven kan hon enkom icke se nagon annan losning. Frihet utav anledning skulle det ha varit battre stav bada parter och inte minst stav kvaliteten kungen deras inbordes forhallande ifall hon hade handlat ansvarsfullt.
Mor: Bra. Sjalv ar ocksa trott och mig icke kanka bade de samt all kassarna. Kan n stoppa narvarande och halla utkik halften utav kassarna medan jag gar ut tillsamman dom andra? Efterat kommer mi aterkomst och hamtar de.
Forsavitt nymodig avse hur sa hon anser och borjar bege sig ut mot cykeln kommer dottern att rasa kungen henne, skad hon kommer ocksa att fara sig sam sluta upp bakom postum. (Egenansvar ”smittar”.) Nymodig kunde likasa tillverka valt en annan utvag:
Morsa: jo, mig hor att n befinner sig myyycket trott! Det ar sjalv likas. Jag befinner sig odla mor att mi ick tyar kank bade de och kassarna odl omedelbar satter vi oss arme till vaggen sam vilar oss f tills du kan flanera aterigen.
Inom etta exemplet lagger inne grunden till – eller bygger fortsattningsvi pa – e forhallande till dottern dar denna kan andra nagons sat sin mor vi att finnas futtig samt besvarande, vilket befinner sig osunt stav bagge parter.